Beda Löberg föddes i en arbetarfamilj i Hjo på Västgötaslätten 1895. Hon visade tidigt ett stort intresse för konsten och hennes lärare i skolan tyckte att hon absolut borde söka sig till en konstskola, men då familjen var fattig fanns inga möjligheter till det. Beda kom till familjen Löberg i Djursholm under 1920-talet för att sköta familjens hushåll och sedan konstnären Gunnar Löbergs första äktenskap upplösts gifte han sig med Beda. Parallellt med att sköta hushållet fortsatte Beda att måla i hemlighet, inte ens maken visste till en början. När Gunnar Löberg (1893-1950) till slut avslöjat hennes hemlighet övertalade han henne att ställa ut en del av sina verk, 62 stycken, på en vernissage hos Modern Konst i Hemmiljö på Storgatan i Stockholm 1939. Utställningen togs väl emot av publiken och hon sålde hälften av verken inom ett par dagar. Beda kritiserades ofta för att hon blivit påverkad av maken, Gunnar Löberg i motivval och färg, vilket ju på ett ytligt plan är förståeligt. Beda Löberg var dock inte alls osjälvständig, hon hade en mycket självständig raffinerad stil och ett helt eget språk där de starka och mustiga färgerna talade för och om henne. Hon hade fått intryck av koloristerna, expressionisterna men också från naivismen och intimismen.